lördag 21 augusti 2010

Lets fucking do it


Jag är som ett barn på julafton. Det går inte att sova. Det går inte att äta. Trots det är jag speedad till tusen och går samtidigt som i en slags bubbla.
Kontrollen är borta, personalen sköter allt och de gör det så fint.
Det regnade natten innan och jag låg som en stel pinne och tänkte på hur det skulle bli om det ösregnade på vårt bröllop. Jag var nervös för att ringen inte skulle gå på. Hela min kropp svullnar som en ballong i Thailand. Och jag svettas. Osexiga mängder.
Men idag är en sådan där dag som är annorlunda.
Solen kommer fram och lyser hela dagen. Ringen bara glider på mitt finger och svullnaderna uteblir. Svettas gör vi, och vi gråter. Det är en perfekt dag


Klockan halv fem står vi klara för att gå in mot vår familj och våra vänner som väntar där framme vid palmerna och vattnet.
"Are you ready?" frågar Jane som är vår bröllopsfixare.
Vi bara ler och så sätter de på vår låt "Something special" med Usher. Det bubblar överallt. Jag har aldrig kännt mig så trygg, så varm och så lycklig.
"Nu gör vi det baby" viskar jag till Thomas och så börjar vi gå in mot våra kära där framme.
Vi hinner uppfatta att det är en hel del annan publik också. Alla hotellets gäster och personal har samlats. Bekvämt med en drink och iklädda badkläder hänger de med på vår livs lyckligaste dag. Vi kör en liten snurr innan vi går fram och plockar upp Anna ur publiken.

Anna är den som fick oss att mötas här på Koh Tao för lite mer än två år sedan. Vem är mer lämpad att hålla vår vigselceremoni?
Anna har förberett sig väl, skrivit små talarkort och letat upp alternativa, mer avslappnade äktenspaslöften. Allt för att det ska bli en så där ljuvlig och glad vigsel som vi alltid drömt om. Och det blir det. Mer än så.

I mitten har jag valt att spela Cajsa Stinas låt Av längtan till dig. Alla gråter och vi kysser varandra. Helt plötsligt utbryter en spontan, helt otrolig applåd från alla som sitter på stranden.
"Nu gör vi det baby" viskar jag igen.

Vi avger våra löften, Victor och Olivia kommer fram med ringarna och sen sjunger Olivia och David en rolig sång som de lärt sig på sexårs.
Anna avslutar med en fin berättelse om kärlek och buddism och det är dags att gå ut. Thomas har valt låten och vi dansar ut till tonerna och ännu mer filmapplåder.

Det blev så jävla bra och det kommer bubbla i magen förevigt.











1 kommentar:

  1. Jag är mållös. Fantastiskt glada och vackra bilder!

    SvaraRadera