Tålamod nu fröken

Det pirrar i magen.
Snart är vi där. Snart, snart, snart. Men ibland känns det som en evighet.
Har nog aldrig upplevt en sådan längtan till någonting i framtiden.
När vi står på den stekheta sanden och kanske hoppar lite för att inte få brännblåsor under fötterna. Jag håller dig i handen. Mina fingrar är lite svullna av värmen och jag är nervös över att du inte ska få på ringen. Jag är svettig och blossande röd om kinderna.
Allt är perfekt. Vi blir en familj, lite mer på riktigt och jag har aldrig förut känt att något är så rätt. Det finns ingen tvekan, det finns bara fågelkvitter i min mage och magiskt mycket kärlek.
74 dagar kvar. Jag är skitkär.